Måndagen den 6 juli tog jag sommarledigt. Samtidigt frågade jag om det var någon idé att fortsätta blogga. Svaret jag fick av Dig var att jag skulle fortsätta. Inte en enda mottagare av min blogg, cirka 15.000, tyckte att jag skulle sluta. Hälften av de svarande talade om att droppen urholkar stenen.
Så jag fortsätter blogga!
Jag säger som Jan Guillou gör idag, när han färdigställt sitt stora epos om vår tids historia. “Jag är mentalt utmattad” Guillou påpekar att hans research var mycket mer krävande än han trott när han började för 11 år sedan. Efter att ha bloggat i mer än 10 år kan jag säga detsamma.
Men jag har en önskan till Dig: Vill gärna ha tios på en ny mottagare av bloggen, så att jag kan urholka stenen mer.. Helst en journalist, en politiker, en företagsledare eller annan beslutsfattare. Eller en annan intresserad mottagare
Så mitt motto blir: Bort med Långbänken. Fram med den svenska Potentialen.
Det jag skrev i bloggen den 6 juli, som är lika aktuellt idag:
Det är så mycket som skulle varit bättre om vi hade en annan regim i Sverige. Med regim menar jag inte partipolitik, utan det fungerande politiska systemet – oavsett vem som sedan utnyttjar det och styr Sverige. Det har vi inte minst sett under Corona-pandemin. Handlingsförlamningen har varit ofattbar. Det gäller allt från testning och smittspårning till skyddsutrustning. Hade detta fungerat skulle covid.19-utvecklingen sett helt annorlunda ut. Med samma strategi i botten, men med snabbhet och beslutskraft. Långbänk, som jag kallar det.
Eller för att uttrycka det annorlunda: Sverige utnyttjar inte sin potential.
Eller för att uttrycka det på ett annat sätt: Sverige är världens bästa land att leva i. Men, tänkt så bra Sverige skulle kunnat vara. Detta utvecklade PM Nilsson i Dagens Industri för ett drygt år sedan.
Dagens Nyheter har tagit upp systemfrågan i en ledare nyligen. Det kanske inte är Pandemin som är orsaken, utan bristerna ligger idet befintliga politiska systemet..
Om jag skulle fortsätta blogga idag – nu tar jag som vanligt sommarsemester i en dryg månad – så skulle jag tagit upp detta:
- Mikael Damberg som i november 2019 lovade att Operation Rimfrost skulle minska gängkriminaliteten på sex månader. Nu går det åt andra hållet.
- De svenska stödsystemen som skulle hjälpa landets utsatta företagare, enligt regeringen, men detta är mer än tveksamt. Hur många konkurser får de bristande politiska insatserna ansvar för?
- Den statliga genusstyrningen undergräver våra universitet, som Lena Andersson påvisar?
- Kompetensutvisningarna, som helt i onödan fortsätter drabba oskyldiga.
- Följa upp Corona-kommissionen, som borde analysera systemfrågan; Varför Sverige inte klarade av att genomföra sin Pandemi-strategi?
- Långtidsutredningen, som inte bryr sig om framtiden
- Svenska regeringens arbete -. med berått mod – för att stoppa EU:s framtid i samförstånd med oppositionen.
- Sveriges Radios hov-journalister accepterar att Socialdemokraternas partiledare får skicka fram ett ombud. I stället för att säga som det är: Walk Over
Situationen idag gör mig missmodig och lite trött. Mentalt trött. Frågan är därför, som jag ska fundera på under sommaruppehållet: Ska jag ska fortsätta mitt bloggande till hösten? En fråga jag riktar både till Dig och till mig själv.
Slut på citatet från bloggen den 6 juli. Eftersom svaret är ja, jag fortsätter mitt bloggande, så säger jag nu, den 19 augusti 2020: Ha en skön avslutning på sommaren och en härlig höst!
PS Glöm inte att jag gärna vill vill ha tips på en ny mottagare av min blogg.