Frågan om jag ska fortsätta blogga har jag ställt i ett par år nu. När jag gjorde det senast, vid den här tiden förra året, fick jag ett massivt svar från Dig och övriga läsare – Fortsätt! Ingen ville jag att jag skulle sluta. Åtminstone inte någon av de många som hörde av sig.
‘Frågan om att sluta blogga har jag gått och tuggat på nu senast i ett par månader. Inte för att jag nu tillhör 80+, utan för att det verkar nästan meningslöst. De allra flesta som hör av sig delar min analys och mina slutsatser. Det gäller även beslutsfattare och politiker, från olika partier. Men, och det är där som problemet kommer, de gör inte som jag säger.
Sedan 2009 har jag bloggat och mina följare är nu cirka 15.000.. Till detta kommer 1.700 som får mitt nyhetsbrev, var annan vecka, baserat på mina bloggar. Samtidigt ska jag vara ärlig och medge att bloggen har ett inflytande – en påverkan, som dock borde varit betydligt större.
Det är så mycket som skulle varit bättre om vi hade en annan regim i Sverige. Med regim menar jag inte partipolitik, utan det fungerande politiska systemet – oavsett vem som sedan utnyttjar det och styr Sverige. Det har vi inte minst sett under Corona-pandemin. Handlingsförlamningen har varit ofattbar. Det gäller allt från testning och smittspårning till skyddsutrustning. Hade detta fungerat skulle covid.19-utvecklingen sett helt annorlunda ut. Med samma strategi i botten, men med snabbhet och beslutskraft. Långbänk, som jag kallar det.
Eller för att uttrycka det annorlunda: Sverige utnyttjar inte sin potential.
Eller för att uttrycka det på ett annat sätt: Sverige är världens bästa land att leva i. Men, tänkt så bra Sverige skulle kunnat vara. Detta utvecklade PM Nilsson i Dagens Industri för ett drygt år sedan.
Dagens Nyheter har tagit upp systemfrågan i en ledare nyligen. Det kanske inte är Pandemin som är orsaken, utan bristerna ligger idet befintliga politiska systemet..
Om jag skulle fortsätta blogga idag – nu tar jag som vanligt sommarsemester i en dryg månad – så skulle jag tagit upp detta:
- Mikael Damberg som i november 2019 lovade att Operation Rimfrost skulle minska gängkriminaliteten på sex månader. Nu går det åt andra hållet.
- De svenska stödsystemen som skulle hjälpa landets utsatta företagare, enligt regeringen, men detta är mer än tveksamt. Hur många konkurser får de bristande politiska insatserna ansvar för?
- Den statliga genusstyrningen undergräver våra universitet, som Lena Andersson påvisar?
- Kompetensutvisningarna, som helt i onödan fortsätter drabba oskyldiga.
- Följa upp Corona-kommissionen, som borde analysera systemfrågan; Varför Sverige inte klarade av att genomföra sin Pandemi-strqtegi?
- Långtidsutredningen, som inte bryr sig om framtiden
- Svenska regeringens arbete -. med berått mod – för att stoppa EU:s framtid i samförstånd med oppositionen.
- Sveriges Radios hov-journalister accepterar att Socialdemokraternas partiledare får skicka fram ett ombud. I stället för att säga som det är: Walk Over
Situationen gör mig missmodig och lite trött. Mentalt trött. Frågan är därför, som jag ska fundera på under sommaruppehållet: Ska jag ska fortsätta mitt bloggande till hösten? En fråga jag riktar både till Dig och till mig själv.
Till sist:Ha en skön och Glad sommar, hälsar jag!
PS I dagens DN avslöjas fusk med assistansersättning på miljarder. En lucka i lagen påtalade Försäkringskassan i februari 2019. Regeringen har inget gjort på 16 månader. Och den avslöjande journalisten Ossi Carp vågar inte fråga Lena Hallengren varför. Hovjournalistik.