“Bli inte offer för er egen framgång”, det rådet gav Israels budgetchef vid Vinnovas årskonferens i går. Han syftade då på att Sverige ligger högt på innovationsindex-listorna. Det var svaret på frågan vilket råd Manuel Trajtenberg kunde ge inför vår framtid. Temat för Vinnova-dagen var “Sverige i global konkurrens”, med tillägget är Sverige “tillräckligt attraktivt för innovativa människor och företag?” Det var stort intresse bland de drygt 400 deltagarna i konferensen, som var överbokad.
Vinnovas årskonferens inleddes med att framtidsminister Kristina Persson gav regeringens bild av regeringens innovationspolitik. Närings- och innovationsminister Mikael Damberg skulle egentligen varit där, men ersattes p.g.a. Kunga-resan till Frankrike som Damberg deltog i. Fel prioritering, markerade Vinnovas styrelseordförande, Hasse Johansson, och man kan onekligen hålla med. Däremot hade framtidsministern gjort “rätt prioritering”, för att citera Johansson.
Det ska sägas att Kristina Perssons budskap inte var fel, hennes anförande kan läsas här. Hon betonad vissa huvudpunkter; Nationella Innovationsrådet, Nyindustrialiseringen och innovationsupphandling, samt behovet av “Sence of urgency”. Det märktes dock att framtidsministern inte har innovationspolitiken på sitt bord, det har Damberg.
Så över till den övriga konferensen. Den gav bilden från tre intressanta perspektiv: Indiens Israels och Brasiliens. Framträdande företrädare för dessa tre länder gav utmärkta och givande presentationer. De hade perspektiv som Sverige bör lyssna på benchmarka, men ändå skapa vår egen politik. Redovisningen på Vinnovas hemsida kan rekommenderas .
Sedan var det dag att presentera ett skugg Innovations Råd, på sex kunniga och erfarna personer, att ge råd inför Sverige framtid. Här fanns bl a universitetskansler Harriet Wallberg, Handelskammarens VD Maria Ranka och SKL:s VD Håkan Sörman. Det går inte att återge allt denna sextett redovisade, utan jag vill hänvisa till Vinnovas hemsida.
Det var en sak som slog mig från denna intressanta dag, som onekligen visar vägen inför Sveriges framtid: De flesta problem är identifierade. En mängd förslag finns, som de flesta är överens om, men besluten tar alldeles för lång tid. Det finns ingen “sence of urgency”. Det är Sveriges svåra dilemma. Och media uteblir, regeringskrisen överskuggar allt.