OECD har analyserat vården i OECD:s 35 länder. I Europa är Sverige klart sämst vad gäller tillgång till läkare. Här i Sverige klarar läkarna i genomsnitt bara av 700 patienter per år. I Europa är det i genomsnitt tre gånger fler som läkarna träffar. Detta har OECD kommit fram till, det har jag bloggat om och det har Leif Östling och Björn Rosengren påvisat i en DN-artikel. Men ingenting händer. Politikerna verkar inte vara läskunniga. Möjligen talar de svenska politikerna om att skatterna måste höjas, så att vi klarar av vården. men det är inte där problemet ligger.
I måndags var det en ny artikel i Di som verkligen borde få de svenska politikerna att börja agera. Den avgående VDn för Capio, Thomas Berglund, intervjuas i Dagens Industri. Några ordagranna citat skadar inte:
”Köerna växer trots att vi har mer pengar än någonsin till vården i relation till befolkningen och antal vårdtillfällen. Det som behövs är att man satsar på en organisation som ger frihet och ansvar till dem som jobbar i vården”, säger Berglund.
”Vi ägnar mer tid till journalskrivning och rapportering än åt att vårda patienten. Digitaliseringen kommer att ändra detta i grunden.”
Så här är läget i svensk sjukvård, påpekar Berglund:
Mellan 2011 och 2016 har vården som utförs i landet minskat med 1 procentenhet om året samtidigt som kostnaden årligen har gått upp med 4 procentenheter, påpekar Thomas Berglund.
Hur sköter Capio det enda privata akut-sjukhuset St Göran i Stockholm? Berglund:
”Landstinget vill ha en hare som springer före och visar vägen. Vi är haren”, säger han och pekar på att St Göran har vårdkostnader som ligger 10 till 15 procent under andra landstingssjukhus i Stockholms innerstad.
Till detta kan läggas att St Görans Sjukhus har den bästa vården och klarade julens sjukvårdskris.. Se bloggen.
Nu, dagen efter 1a maj, är det Upp till Kamp för ett systemskifte i vården.
I enlighet med OECD:s analys, Östlings-Rosengrens artiklar, Thomas Berglunds förslag, mina bloggar och läkarnas rekommendationer.