Det är ganska otroligt. För fyra år sedan tog det 134 dagar att bilda en regering. Med ett avtal avtal mellan parterna som var horribelt. Det tycker tom de inblandade idag.
Nu har Kristersson haft två veckor på sig, och då skriker journalisterna som bandhundar. Förra gången tog det 134 dagar. Är det glömt?
Här är några uttalanden som vederbörande bör skämmas för:
- Ekots Fredrik Furtenbach: En prestigeförlust för Kristersson
- Furtenbach också: Självförvållat antiklimax
- Annie Lööf: Allvarligt
- Magdalena Andersson: Kristerssons senfärdighet skadar förtroendet
- Aftonbladet: Kristersson satsar på riksdagens byfånar
Det finns mycket mer att fånga upp. Uttalanden är bedrövliga, särskilt i ljuset av det problem som både December Överenskommelsen, DÖ, kunde ståta med. Tillsammans med Januariöverenskommelsen, GÖK, som båda verkligen var både långdragna och innehållsmässigt förfärande. Det har noterats i efterhand.
Men till detta ska läggas att journalisterna nu hela tiden nedvärderar Kristersson och hans kommande regering. Det måste ske en jämförelse och en utvärdering av vad landets journalister och media har sagt om Kristerssons regeringsbildning jämfört med de tidigare.
Som alla vet är jag ingen älskare av utredningar eller kommissioner, mer här krävs en rejäl genomgång, för maken till mobbing och nedvärdering får vi leta efter.
Detta säger jag ifrån Turkiet där bara fragment av alla nedsättande omdömen om Kristersson når fram. Tur att Ulf har sådan distans till sina vedersakare att han inte går i svaromål. För en regeringsbildning som överglänser de två tidigare med råge kommer så småningom att få alla mobbare att skämmas.
Detta skriver jag från en liten semesterkryssning i Medelhavet, som dock gör att perspektiven blir klara.
det är ganska otroligt