Det ryska storkriget mot Ukraina har nästan tagit över Gergilsbloggen – de senaste månaderna. Inte underligt, då så mycket står på spel, med ställningskrig på marken, med bombningar både i Ukraina och inne i Ryssland samt inte minst president Trumps oberäkneliga och opålitliga agerande. Men, vi får inte glömma bort Sverige, vare sig här hemma eller i EU och i Världen.
Utvecklingen i Ukraina kommer dock att vara något av bloggens ledmotiv. Avsikten är att i varje Gergilsblogg ange om det hänt något viktigt i eller med Ukraina. Utgångspunkten är att Ryssland utgör ett existentiellt hot – inte bara mot Ukraina utan också mot hela Europa och därmed också vårt eget land, Sverige.
Den fråga i Sverige som ständigt återkommer är den långsamhet som präglar vårt politiska agerande. Kallad av Gergilsbloggen för Långbänk. Varför ska allting ta så lång tid i just Sverige? Kanske därför Sverige haft EU:s sämsta utveckling av BNP – ekonomin – sedan 2017?
Alla politiska beslut i Sverige verkar ha en stor belastning. Genomförandet tar alldeles, alldeles för lång tid. Bloggen har i hela sin levnad sedan 2012 kallat detta för Långbänk. Vår statsminister Ulf Kristersson har lovat att ta bort Långbänken. Men gör det då! NU!
Några aktuella få exempel på Långbänken:
- För kort tid sedan förkunnade regeringen att Sverige skulle låna upp 300 miljarder till försvaret. Men vad man skulle göra – införskaffa – och hur angavs inte. I senaste lördagsintervjun, med generaldirektören för FMV, Göran Mårtensson, framkom att två beställda ubåtar är hela 10 år försenade. Hur detta kan vara möjligt utan att alla skriker i högan sjö – politiker, media och försvarsmakten – förstår inte Bloggen.
- Vi behöver bli självförsörjande på livsmedel i händelse av krig eller kris. Det finns ingen plan för hur detta ska genomföras. Trots att behovet har varit uppenbart sedan länge. Ansvarig minister, Peter Kullgren, lovade “raska steg” – men löftet är drygt ett år gammalt. Och nu är det inte säkert att det kommer något förslag alls. Ska vi sakna mat om kriget kommer?
- De nya kärnkraftveken behandlas kanske lite snabbare än många andra projekt, men det imponerar inte. I Svenska Dagbladet beskrev det för en tid sedan som “Ett haveri”. Här borde regeringen ta i med hårdhandskarna, men man “mesar” hela tiden.
- Regelverken och de utdragna tillståndsprocesserna i Sverige är ett annat generellt problem. Allting tar så lång tid. Utbyggnaden av eldistributionen är ett stort problem. Tillstånd till gruvbrytning är ett annat. Här tillåts samerna stoppa det mesta, trots att den gruppens totala ekonomiska verksamhet inte är större än en medelstor ICA-butik. Ska Same-byarna styra Sverige?
- Sverige har sagt sig vilja “gå före” och driva på EU. Men även där är Sverige söliga. Det är inte lätt att få en koloss som EU att röra på sig, men det måste gå. Då får man inte vara så finkänslig som Sverige är. Vi har stött 97 procent av alla nya lagar de senaste åren. EU har i fem års tid, varje dag, lördagar och söndagar inräknade, infört sju nya lagar eller regelverk per dag. Det är lätt att förstå att något är fel. Det är inte byråkraterna som ska styra och stoppa utvecklingen.
- Svensk försvarsindustri kan leverera – men behöver tydliga signaler!
Om Sverige ska kunna möta ett försämrat säkerhetsläge krävs snabbare beslut, tydligare politisk vilja och långsiktiga satsningar. Svensk teknikindustri har kapacitet – men behöver förutsättningar för att agera. Nu behövs samarbete på alla nivåer, snabba politiska beslut och regelverk som är ändamålsenliga för dagens verklighet. Support och beställningar behövs. Detta beskriver denna artikel i Dagens Industri. - Det går bra för Ryssland nu. Detta senaste året:
- Bilförsäljningen ned 46 procent.
- Lastbilsförsäljningen ned 57 procent
- Bussförsäljningen ned 62 procent
Heja, heja!
Finns det någon tidning eller svensk media som uppmärksammat detta? Svara ärligt!
PS Heimersson går från Aftonbladet till Expressen skriver Svenska Dagbladet
I Expressen ska Staffan Heimerson nu skriva på Kulturen, och den första artikeln lär uppenbara sig inom någon vecka eller två. Håll ögonen öppna. AB:s chefredaktör Lotta Folcker, som borde vara snopen när hon förstår hur illa hon behandlat tidningens enda Världsreporter, som arbetat där i 62 år, har inte sagt flaska. Ingen kommentar till Heimersons avskedsbrev, som givetvis inte AB heller publicerat, trots att man borde.