Är vi egentligen medvetna om hur stark utvecklingen är i Silicon Valley? Tar vi utvecklingen där för given, utan att förstå vikten av den? En viktig bild över både utvecklingen och läget ger företagen som kallas for “unicorn“. Det är företag med ett marknadsvärde på minst 1 miljard USD. För tre år sedan, 2012, fanns det i Silicon Valley ett dussin så stora företag, Idag är antalet miljarddollar företag nästan 100.
Hur har detta kunnat ske? Givetvis finns i botten en teknikutveckling som har varit alldeles otrolig, och som funnit av marknader. Det är således inte bara idéföretag utan verkliga storsäljande kommersiella produkter, både hårda och mjuka. Förutsättningen för detta är, och har varit, att det finns mycket riskkapital och en marknad för de privata satsningarna som sker. En bra beskrivning finns här. Vill Du se dynamiken är Silicon Valley 150 mycket intressant. Läget i regionen sägs vara moget, men ända sker 500 “Fresh Deals” i veckan!!
Hittills i år, dvs under fem månader har hela 20 miljarder USD investerats i form av “private IPO” i Silicon Valley. Det totala riskkapitalet som har uppbringats genom vanliga börsintroduktioner för de nya företagen är bara 600 miljoner USD under samma tid. Så det privata IPO-kapitalet står för 35 gånger så mycket kapital som det vanliga börskapitalet. Financial Times hade nyligen en stor och givande artikel, med många länkar.
Viktigt i Silicon Valley är också att det finns en stor och aktiv andrahandsmarknad. Där kan anställda i de expanderande bolagen “Casha in” sina tidigt tecknade eller erhållna aktier. Varför fler och fler av de nya stora bolagen förblir privata, och inte börsnoterar sig, finns förklarat här. Men för många blir det ändå så småningom börsen…
Sedan kommer frågan: Vad gör Sverige och svenska företag i Silicon Valley? En riktigt bra insikt förmedlade Expressen i ett stort reportage i slutet på mars i år. Nordic Innovation House, där Vinnovas Anne Lidgard huserar, är den svenska medelpunkten. Sverige borde dock vara väsentligt aktivare i Silicon Valley än vi är nu, och det är jag inte ensam om att tycka.