Rubriken har jag hämtat från SvD:s ledare i lördags om Johan P. Larssons rapport “Innovation utan Entreprenörskap?” Det var Entreprenörskapsforum som presenterade rapporten på ett seminarium. Detta är den första rapporten inom ramen för ett fyraårigt forskningsprojekt med fokus just på entreprenörens betydelse.
Johan P. Larsson konstaterar att entreprenören i tidigare forskning har behandlats som en agent som sprider innovationer i ekonomin. Entreprenörskapet har dock lämnats utanför en stor del av policy-agendan.
Svenska Dagbladet ledare, skriven av Per Gudmundsson, som påpekar att “Entreprenöriell innovation skapar enorma värden, utan att nödvändigtvis vara samhällsomvälvande.” Han påpekar att I Forsknings- och innovationsproposition 2012 så nämns entreprenörskap endast som något som bör läras ut av utbildningssystemet. “Att man kan stimulera innovation genom bättre villkor för entreprenörer verkar knappt ha föresvävat politiken” påpekar ledare vidare.
Efter en genomgång av en ny databas, SWINNO, över svenska innovationer – kan rapporten konstatera att entreprenöriellt handlande – snarare än universitetsforskning – ligger bakom en överväldigande majoritet av svenska innovationer. Detta gäller oavsett om det gäller innovationens ursprung, eller andelen innovationer (15 procent) som har ett uttryckligt universitetssamarbete.
De företag som arbetar med marknads-drivna (till skillnad från forskningsdrivna) innovationer anställer systematiskt fler personer vid tidpunkten för innovationens introduktion på marknaden. Denna rapport betonar entreprenören, dels som en viktig källa till innovationer, dels som den aktör som introducerar allmännyttig kunskap på marknaden. Detta borde återspeglar i näringspolitiken, vilket inte sker i dagsläget.