GERGILSBLOGGEN

Lite klimatsans med realism kommer från stor SNS-utredning

Efter alla domedagsprofetior är det skönt att ta till sig SNS nya Konjunkturråds-rapport (fel namn, men  nostalgiskt) Det har alltid hetat Konjunkturrådet, trots att det var länge sedan konjunkturen var ämnet för denna årliga rapport, men namnet består. Årets rapport heter “Svensk politik för globalt klimat”

Vad säger då denna förnuftiga rapport? Jo, först konstaterar det fyra utgångspunkter:

  • Det vetenskaplig underlaget för att våxthusgaserna påverkar klimatet är “mycket osäkert”
  • Det finns inget starkt stöd i forskningen att vi skulle ha passerat en “tipping point” som innebär att klimatförändringarna skenar.
  • Men, trots osäkerheten får man ta det säkra före det osäkra, så säkerheten talar för en global omställning i syfte att stoppa och minska växthusgaserna.
  • Det är alltså inte värt riksen att vänta helt enkelt

Så här förnuftigt resonerar vetenskapen, så “lyssna på vetenskapen” och gör som SNS-rapporten säger, för säkerhets skull. (Kommer andra fakta på bordet kan bedömningen ändras, tror jag, det säger inte rapporten annat än indirekt). Med andra ord: Panik är fel.

Vad ska då Sverige göra? Är det rätt klimatpolitik idag? Svaret är ett rungande nej. Vi ska inte lägga ned kärnkraftverk eftersom nya är för dyra att bygga idag. Och vi behöver exportera mer el till Polen och Tyskland. Så att dessa länder inte behöver använda så mycket koleldade kraftverk.

“Det internationella perspektivet måste komma först” “All kraft måste läggas på kolet”

För att få ned kolförbränningen måste Kina börja fasa ut kolet. Ett bra sätt, förutom viljan, är att göra det dyrt att använda kol. Kolet är nämligen mycket priskänsligt.

Sverige bör alltså hjälpa omvärlden att få ned kolanvändningen. Det är det viktigaste, mycket viktigare än att marginellt reducera växhusgaserna i vårt land.

SNS-gruppens artikel i Dagens Nyheter den 14 januari angav redan i rubriken en uppmaning: “Inrikta svensk klimatpolitik på globala utsläppsminskningar”. Några av de skarpa punkter som artikeln, och då också rapporten, angav:

  1. Låt kolen stanna i marken
  2. Minipris på utsläpp
  3. Gröna subventioner räcker inte
  4. Bidra till andra länders omställning
  5. Tillåt klimatklubbar (samarbete mellan grannländer)
  6. Öka exporten av fossilfri el från Sverige
  7. Lagra koldioxid

Sedan tycker Konjunkturrådet, med undantag för fd MP-språkröret Åsa Romson och kollegan Thomas Sterner, att Ringhals 1 och 2 borde återstartas. Därigenom skulle Sverige kunna exportera fossilfri el och dessutom spara 100 miljarder som två nya verk skulle kosta idag (min kalkyl).

Avslutande fråga: Ska vi få lite balans i klimatpolitiken nu? Förhoppningar finns, men extremisterna låter sig troligen inte stoppas. Varför vill hela tiden tala om apokalypsen? Varför, när man ska lyssna på vetenskapen?