Det låter kanske inte så häftigt att lära av andra. Bättre att göra något banbrytande själv, men vad gäller innovationsekonomin är nog inget nytt under solen. Därför är det inte dumt att se vad som fungerar i andra länder, ta intryck därav och sätta in detta i det svenska sammanhanget. I februari 2013 kom OECD:s analys av det svenska innovationssystemet. Dess analys är fortfarande mycket aktuell och en bra utgångspunkt för förändringar. Nedan en del andra studier av betydelse. Som inkörsport för den nya regeringen.
Tillväxtanalys kommer fortlöpande med många viktiga omvärldsstudier, som vi alla kan ha glädje av. Inte minst gäller detta Stefan Löfven och hans kommande innovations råd, som ska sättas upp. Ett råd: Ändra titeln “Industrikansler” till något trevligare, varför inte Direktör för Innovations Rådet? Med statssekreterares befogenhet, och med ett litet, men naggande gott kansli.
“Innovation och näringslivsutveckling” hösten 2014, som Tillväxtanalys publicerade i fredags. Samtidigt kom en “tvilling” “Forsknings- innovations- och utbildningspolitik” också för hösten 2014. Dessa två studier kompletterar varandra. Tyvärr är det väl inte så många av de berörda som tar sig tid att läsa och verkligen ta in dessa rapporter. Även om det borde vara ett måste för de ansvariga beslutsfattarna. Jag kan garantera stor behållning!
Vad kan kontentan vara av det som händer i vår omvärld på innovationsekonomins område? Stimulans för att få företag att växa. Minska regelbördan, sänka skatter – särskilt för patent-baserad verksamhet, samt underlätta kapitalförsörjningen. Kompetensförsörjningen är också en viktig fråga. Många länder identifierar idag nyckelsektorer, där snabbväxande företag få betydande stöd. Till dessa hör Indien, Sydkorea, Kina och Nederländerna.
Sydkorea ligger långt framme med sin “Creative Economy”. Här finns också det största enskilda initiativet för att stimulera utvalda bolag, “The Hidden Champion Initiative”. Under 10 år ska 100 SME:s bli stora och export-inriktade. “Pick the winner” är mycket mer i fokus nu än tidigare, även om intresset oftast gäller just nyckelbranscher, som jag refererade till ovan.
I alla länder har universitetens arbetsmarknadsrelevans blivit en avgörande fråga. Här får nu näringslivet ett betydligt större inflytande än tidigare. Samtidigt fortsätter trenden mot mer självständiga universitet, i förhållande till det politiska systemet. Politiken knyter dock villkor till sina ekonomiska satsningar, men tycks lämna detaljregleringen. Universitetens självständighet verkar utvecklas allra mest i Kina, där också den grundläggande forskningen kommit i fokus. (Ett problem för Kina är just deras bristande grundläggande vetenskapliga kompetens, min kommentar)
Till sist vill jag nämna Världsbankens arbete med att hjälpa Sverige med vårt affärsklimat. I början på året kom dess första rapport. Swedens´s business climate. Den var inte helt nådig till Sveriges innovationsklimat, även om den hade ett annat perspektiv än OECD. Den andra och avslutande rapporten torde komma i februari nästa år. Den ska jag följa upp. Och även vägen dit.