Under senare tid – även tidigare – har ansvariga politiker beklagat att det inte finns lagstiftning på plats. Och då måste en nu utredning tillsättas, men faktum är att på de allra flesta områden finns redan utredningar gjorda, men lagstiftningen har inte kommit på plats. Villl här nämna några områden där utredningar genomförts, men där politikerna medvetet valt att inte genomföra lagstiftning, och därför saknat möjligheter att agera.
Och på varje område så kommer regeringen springande och säger: Tyvärr saknar vi lagstiftning på området och det måste genomföras snarast. Men, först måste vi tillsätta en utredning. Här är några aktuella områden som politikerna utrett, eller lovat utreda, men som blivit liggande.
- Pandemilagstiftning. År 2004 tillsätta Göran Perssons regering en Grundlagsutredning. Den fick bland annat i uppdrag att föreslå en lagstiftning för kristider utan krigstillstånd. Det vi idag kallar pandemilag. År 2008 låg ett förslag till Pandemilag på regeringens bord, från utredningen, men Alliansen genomförde den inte. Skulle utredas vidare, men det skedde inte.
- Lag för korttidspermittering. Vid finanskrisen 2008-09 upptäckte politikerna att det saknades en lagstiftning som möjliggjorde korttidspermitteringar med statligt stöd och där utbildning kunde vara en viktig del. En sådan fanns i andra länder, och Tyskland framhölls som ett gott exempel. Regeringen lovade då att utarbeta ett lagförslag – givetvis med en utredning först – men ingenting skedde . Först i mars 2020 var regering och riksdag tvungna att snabbt nödlagstifta.
- Äldreomsorgslag. När Coronakommissionen kom med sin skarpa kritik mot dödligheten i äldreboendet, så försvarade sig regeringen Löfven med att man saknade Äldrelagstiftning. En sådan ska nu utarbetas, men först en utredning. Men, det fanns ett sådant arbete påbörjat 2014 när regeringen Stefan Löfven tillträdde. Alliansen hade tillsatt en utredning i januari 2014. Den lade Stefan Löfven ned den 30 oktober 2014. Nu beklagar man att det inte finns en sådan lagstiftning, men erkänner inte att regeringen själv bär ansvaret.
- Lag för strategiska utländska investeringar. När Ryssland 2016 ville köpa Slite hamn och sedan kineserna ville köpa Lysekils hamn, så sa regeringen Löfven att en lagstiftning skulle utarbetas. Sverige måste kunna ingripa om utländska intressen vill ta över strategiska tillgångar i Sverige. Efter tre års fördröjning tillsattes utredningen den 22 september 2019. Efter kritik från EU-kommissionen förra våren tvingades riksdagen antaga en nödlagstiftning på området.
- Skärpt lagstiftning mot gängkriminaliteten. När motorcykelgängen krigade mot varandra i slutet på 90-talet, med många dödade, tillsattes en buggningsutredning. Den kompletterades med en beredning år 2000, Beredningen för rättsväsendets utveckling, BRU. Efter 5 år och ett halvt dussin betänkanden var den klar 2005. Då var en stor del av den lagstiftning mot de kriminella gängen, som behövs idag, klara. Problemet var “bara” att vare sig Göran Persson eller Fredrik Reinfeldt gick från ord till handling. Och nu har en ny beredning tillsatts, Trygghetsberedningen, som ska vara klar i oktober 2024. Fyra ytterligare utredningsår, Långbänken.
Nog finns det starka skäl att tillsätta en ny kommission, som analyserar all långsamhet i politikernas sätt att arbeta. För så här borde vi inte ha det. Att utreda till vansinne är en sak, men att sedan inte heller fatta beslut när utredningarna är klara är inget annat än oförmåga.
När regeringen – den nuvarande eller kommande – tillsätter en Långbänks-kommission bör den bestå av oberoende ledamöter som inte odlat Långbänken i 20 år .