Dagens Nyheters artikel “Morgan Johansson: Vi är på väg att knäcka den organiserade brottsligheten” publicerades för tre år sedan, den 5 september 2017. Den vägen verkar vara lång.
Nog tycker man att de svenska journalisterna borde följa upp detta löfte från regeringen. Som nu är tre år gammalt. Nu när gängskjutningarna och morden är fler än någonsin.
Det kanske vore en god idé att både ansvariga politiker och de politiska reportrarna i Sverige läser de tre anmärkningsvärda böcker som nyligen publicerats om gängkriminaliteten:
Familjen av Johanna Bäckström Lerneby
Gangstervåld av Fredrik Kärrholm
Gangsterparadiset av Lasse Wierup
I stället för att nu göra något kraftfullt som kan ha effekt på gängkriminaliteten så låter regeringen nu utreda frågan i ytterligare drygt fyra år. Ja, jag skämtar inte. Utredningen, en parlamentarisk sådan, tillsattes i mars i år och ska leverera sitt slutbetänkande den 31 oktober 2024. Den kallas för Trygghetsberedningen och har 11 ledamöter, 5 sakkunniga och 26 experter. De ska nu utreda i drygt fyra år nedanstående.
Vad är då Trygghetsberedningens uppgift? Jo, direktiven kan vi läsa här. Ned uppgiften att ge
“underlag till utformningen av en kunskapsbaserad och brett förankrad kriminalpolitik som ska bidra till att uppfylla de kriminalpolitiska målen att minska brottsligheten och öka människors trygghet. “
Kan vi verkligen vänta så här länge? Utredningen, som har drygt fyra år på sig (plus beredning remiss, Lagråd samt riksdagens behandling och beslut) har till uppgift, enligt direktiven:
- identifiera de viktigaste kriminalpolitiska utmaningarna som samhället står inför nu och under de närmaste åren,
- analysera och bedöma vilken förmåga som finns hos rättsväsendet och andra berörda aktörer för att möta dessa utmaningar på såväl det brottsförebyggande som brottsbekämpande området,
- bedöma i vilken grad det finns förmåga hos berörda aktörer i samhället att ge relevant stöd och skydd för brottsutsatta,
- överväga på vilket sätt forskning och innovation i högre grad kan knytas till det praktiska arbetet med att förebygga och utreda brott, och
- genomföra en genomlysning av hur ett modernt straffsystem bör vara utformat för att kunna bidra till de kriminalpolitiska målen.
Är jag ensam att bli skrämt över att vi ska behöva vänta i minst sex-sju är innan något rejält görs för att stoppa den svenska gängkriminaliteten? Visserligen finns det nu ett 34-punktsprogram, sedan ett år tillbaka, men där är bara två punkter genomförda. Två!
Det ska också sägas att det nu pågår ett 10-tal utredningar som ska behandla olika aspekter av gängkriminaliteten. Kanske kommer det något bra ut av dessa, men den stora Beredningen måste väl ändå inväntas, eller? Varför har man annars tillsatt den? Visst är det härligt med alla utredningar! Långbänken måste älska det svenska politiska systemet. Den får en funktion, blir hedrad.
PS Och nu kommer invändningarna från olika håll mot att polisen kan läsa av mobiler. Man blir matt. Gängbrottslighetens Vänner måste stoppas.