Tyvärr, så är Sverige passivt visavi EU. Så har det varit ofta, och så är det nu. Den viktiga frågan om framtidens EU-budget (långtidsbudgeten) och vad den sakligt ska innehålla pågår för fullt. Men Sverige frågar inte efter vad EU ska göra, utan vill bara vara snåljåpen i församlingen.
Övergångsregeringen borde inte ha någon svårighet att agera i EU, för det är bara de två ytterlighetspartierna som inte gillar EU, Vänstern och Sverigedemokraterna.
En som gör ett viktigt inlägg i denna angelägna sakfråga är EU-kommissionens representant i Sverige, Katarina Areskoug Mascarenhas. I en debattartikel i Dagens Industri i lördags. Den är läsvärd, och ger lite eftertankar. “EU-frågor kräver snabba besked”. Vilka frågor tar hon upp?
- Migrationspolitiken inklusive bättre yttre gränskontroll
- Klimatpolitiken, med en långsiktig strategi
- EU:s budget, där snålheten måste ersättas av innehållet
- Bankunionen, där Sverige kan slippa en ny storbank som flyttar ut
- Europas roll i världen, som kan ge Sverige röst tillsammans med andra
I förra veckan hade EU:s Konkurrenskraftsråd möte, torsdag och fredag. Den kommenterade dagordningen finns här, som visar att det på torsdagen var näringsministern och fredag utbildningsministern som skulle deltaga Och Damberg var där på torsdagen men Hellmark Knutsson skickade sin statssekreterare. Nu borde statsråden ha all tid i världen, och varför då inte driva Sveriges intresse? En suppleant gör det inte.
PS Det ska bli intressant att läsa listan på de 261 regeringstjänstemän som arbetar för ett parti-politiserat regeringskansli.
PPS Egentligen borde man också ta del av de 800 personer, som ställer upp för pobels– aktiviteter, men dessa personer är inte ansvariga tjänstemän, så det får vara.