För en vecka sedan hade Dagens Industri en intressant debattartikel. “Kinesiska företag kan bygga svenska snabbtåg snabb”, var rubriken. Skribenterna representerar Euro China Technology Transfer, Hans Svensson, VD och Gustav Svensson, VVD. De säger sig kunna bygga höghastighetsjärnvägen på 8 år.
Vilket avtryck har denna artikel gjort? Jag har inte kunna hitta några. Inga reaktioner från politiker, inga andra tidningsartiklar, inga ledare eller andra kommentarer. Kanske har jag fel, oh inte noterat dessa. Är i så fall tacksam för påpekanden. (Har använt google, utan resultat)
Hur skulle bygget ske? Jo, skriver initiativtagarna: Konsortiets (Sinohydro, ett dotterbolag till Power China, vill bygga och banken ICBC, Industrial and Commercial Bank of China, kan finansiera) De har samtliga erfarenhet av liknande projekt som är både omfattande och imponerande, enligt de ansvariga.
Några av världens mest erfarna snabbtågsbyggare och finansiärer har på svenskt initiativ studerat och analyserat det svenska snabbtågsprojektet. Resultatet är en konkret plan och erbjudande att bygga båda sträckorna Stockholm–Göteborg och Stockholm—Malmö på åtta år. Spåren och tågen designas för hastigheter upp till 350 km/t och trafiken på hela sträckorna skulle kunna vara i gång 2026.
Inte kan man väl låta detta stå oprövat? Både regeringen och Trafikverket borde ta kontakt och följa upp erbjudandet. Syna korten! Priset är säkert betydligt lägre än de 230 miljarder som svenska byggare behöver och då tar färdigställandet 20 år.
Måste berätta att jag år 2010, den 1 juli, fick närvara när en höghastighetslinje mellan Shanghai och Hangzhou invigdes. Den 30 mil långa sträckan gick på dryga timmen med två stopp. Bygget innefattade dubbelspår, tre tunnlar på 3 km tillsammans, 21 nya stationer och 33 broar. Hela bygget hade tagit nästan exakt två år. Varje kvart gick ett tåg i vardera riktningen. Se tidtabell.
När stambanan byggdes, med början 1854 var investeringen i paritet med två svenska BNP vid den tiden.
Det finns invändningar både mot kinesiska investeringar i Europa och tekniköverföring till Kina. En intressant artikel finns i Asia Times