Det är sällan en panel varit så enig som idag på Svenskt Näringsliv om forskningens förutsättningar när denna diskuterades under rubriken “Vill vi vara bäst?” (Här kommer troligen en länk eller ett utförligt referat)
Inledningsvis sa statssekreterare Maria Nilsson, hos Mats Persson på utbildningsdepartementet: Svensk forskning tappar. Sverige ska gå för Excellens, innovation och internationalisering.
Viktigast enligt regeringen är Excellensen. Sveriges forskning måste lyftas så att den blir excellent. Hur detta ska gå till skulle den kanske mest kompetenta panelen som finns att uppbringa i Sverige diskutera :
- Professor Bertil Andersson, fd rektor vid Nanyang Technological University, Singapore
- Professor Mattias Uhlén, grundare och chef för SciLifLab, KTH
- Professor Maria Strömme, Uppsala Universitet
- Fou-chef Mikael Dahlgren, fd ABB. Sverige
Alla var överens om att svensk forskning har backat, tappat i excellens, men det har gått gradvis. Nu måste detta ändras. Frågan är då hur?
Bertil Andersson, med ett “record” av stor framgång i Singapore, sa inledningsvis att “svensk forskning lufsar fram”, det var hans intryck när han efter 15 framgångsrika år i Singapore kom hem till Sverige. Vi måste ha en strategisk ansats. Det är alldeles för lätt att bara befordra och utnämna till professor en medioker forskare på det egna universitetet.
Ett exempel i Sverige, utan namns nämnande, var då universitetet under fem år! inte utnämnt eller rekryterat en enda professor från ett annat universitet.
Sedan kom Mattias Uhlén, som helt instämde i Bertil Anderssons analys. Han betonade hur viktiga forskningsstiftelserna är, särskilt de privata, med Wallenbergarna i spetsen.
Men trenden för svensk forskning är definitivt inte bra. Det saknas en “Sens of Urgency”
Maria Strömme påpekade att forskningsanslagen idag är för många, för små och för korta. Universiteten har “inga incentives att satsa på excellens”. Att fungera som Vetenskapsrådet, som ger anslag och sedan utvärderar dem, är helt fel. Det ska någon oberoende institution göra.
Moderatorn Mats Bergstrand konstaterade efter de tre inledarna att dessa talade om hur det borde vara, inte hur det är. Det finns en svans som måste bort, påpekade han. Men hur? Hur får vi bort den icke önskade forskningssvansen? Uhlén kontrade med en fråga: Hur många forskare har vi råd med?
Rektorn måste ha mer makt, sa Strömme. Excellens bör styra enligt Uhlén. Vi måste rekrytera de bästa forskarna i Europa, menade Andersson.
Maria Strömme påpekade att de svenska universiteten har blivit en “Safe heaven för medelmåttor”. Det måste gå att säga upp forskare, idag är det nästan omöjligt, vilket leder till vad Svenskt Näringslivs forskningschef Emil Görnerup kallar “mellanmjölk”.
Sedan kom näringslivet in i samtalet, genom den tidigare forskningschefen på ABB i Sverige, Mikael Dahlgren. Han konstaterade att Sverige saknar en FoU-strategi. Saknar fokus, vi satsar för lite. Måste kunna rekrytera de bästa, vilket inte sker idag. Hänvisar också till Wallenbergarnas framgång med bl a WASP. I övrigt instämde Dahlgren i de andra paneldeltagarnas analyser och slutsatser.- En total enighet alltså
Avslutningsvis så lyftes Danmark fram, som nu gått förbi Sverige, med råge, när det gäller excellent forskning.
Avslutningsvis sa statssekreterare Maria Nilsson att vi är helt överens. Frågan är hur vi operationellt genomför detta. Får excellensen och blir världsledande på det vi strategiskt satsar på.